Kapitel 45. Topsy und Wolf in Varanasi

Sista helgen i Januari bar det av till en av världens äldsta städer, Varanasi. Våra kära vänner / stalkers, som Cissi träffat på ett flyg till Mumbai i början av livet i India (se Kapitel 4 Bombay visit), hade bönat och bett i nästan 1.5 års tid att vi skulle komma och hälsa på de i Varanasi.


Shabola & Macarand var minst sagt glada att se oss


När en helg plötsligt stod tom i vår almenacka tog vi ett snabbt beslut att det var nu eller aldrig. Det blev nu och vi flög till Varanasi för en helg vi aldrig kommer glömma…

Många hinduer söker sig till Varanasi för att dö. Staden är så helig att om man dör här, kremeras och får sin aska slängd i floden, så kommer man ur det eviga hjulet av återfödande, samsara, och uppnår moksha, uppgåendet i världssjälen.

På ett par ställen vid Ganges brinner dödsbålen från morgon till kväll, och resterna av de brända kropparna kastas i den heliga floden.

Den främsta platsen för likbränning är Manikarnika Ghat, som har byggts vid en källa som enligt myten innehåller Shivas svett, sedan han där grävt efter ett örhänge som Parvati, hans gemål, tappade (var får de allt ifrån?!).

I husen och tornen längs floden ligger gamla, sjuka människor och väntar på att dö. De tigger pengar – men inte några få rupier till en skål ris utan hundratals, för att kunna köpa trä till det egna dödsbålet. Veden hämtas långt bortifrån och transporteras med båt på floden, sedan staplas den vid kremeringsplatserna och säljs per kilo i tre olika kvaliteter. Det dyraste träslaget, sandelträ, kostar 2000 rupier kilot.

Båren med den döde bärs genom staden av oberörbara, kastlösa, bärare. Anhöriga och vänner följer efter, nästan uteslutande män, de ropar och sjunger. Kvinnors svepningar är i guld eller rött, männens och äldre kvinnors vita. När fadern ska kremeras, är det äldste sonen som tänder eld på bålet. Först har han rakat huvudet, förutom en liten tofs, och klätt sig i vita sorgekläder. Den döde har under tiden doppats i Ganges, innan han läggs på bålet. Likbålen står staplade sida vid sida, ända ner till vattenbrynet. All denna hantering sköts av de orena, de kastlösa – bevararna av den heliga elden. De staplar veden och kastar slutligen resterna i vattnet. Om den döde haft råd med tillräckligt med ved, det går åt ca 200-300 kg (kaminmannen hade kunnat gjort sig en bra hacka här), vilket inte alla har, blir bara torson och höftbenet kvar som en förkolnad klump. Det är likbålen som gjort Varanasi känd över hela världen.

I Varanasi bränns varje dag ungefär 250 kroppar vid Ganges stränder. Hela dagarna är luften tjock av rök från de flammande bålen (peeling är ett måste efter man varit i denna stad, önskar vi haft en högtryckstvätt oxå). Mitt i denna miljonstad är det väldigt tyst (inte vanligt i India land), trots att tusentals människor rör sig runt kremeringsplatserna.

En besökare i Varanasi ska helst vakna tidigt och följa det första gryningsljuset ner mot floden. Så det gjorde vi.

Trapporna dränkta i dimma. Floden snarare hörs än syns; tvättarna slår rytmiskt de våta klädesplaggen mot stenarna i strandkanten. Båtar glider förbi, det dämpade mumlet och en avlägsen klockklang leder vägen.

Gryningsbadarna smyger ner för trapporna till den heliga floden, många tar med sig heligt vatten tillbaka i olika behållare – alltifrån plastflaskor till damejeannestora mässingskrukor (vi köpte med oss tättförslutna kärl till Rajan, han har fått så mkt bra grejer i present av oss förrut, det här var första gången vi fick ett TACK, så det betydde uppenbarligen något särskilt).

Vattnet är skitigt (skitigt är en stor underdrift i detta sammanhang, finns inte ord, Det är så mkt bakterier att inte ens en kolera bakterie överlever) – här flyter offrade blommor, döda hundar, avfall och rester från likbålen – ibland även obrända kroppar. Men för en renlärig hindu är vattnet heligt, och därför rent på ett sätt som går utanför bakterier och avloppsrester. Vi hoppade ända att dricka av det heliga vattnet.

Ja för att summera, om det inte framgått så är Varanasi något utöver det vanliga. Eller som en tysk uttryckt sig på Tripadvisor.com:
“First of all, I have to say that we regretting going to Varanasi. It is a disgusting, filthy city. I hope that I'm not offending anyone, but this place was the pit of hell.”

Så hårda tänker vi inte vara. För Cissi & Niclas kommer Varanasi alltid vara någonting mer än ”the pit of hell”. För oss kommer det vara en skitkul helg med Topsy und Wolf...

Topsy und Wolfs featuring Varanasi

Eine "Hat-trick"

Eine "Nice-try-trick" (Förstora så förstår ni)

Eine "Marketing-trick"

Eine "I-cant-hear-trick?!"

Eine "BBQ-trick"

Eine "I-am-not-a-salesman-I-only-want-to-practise-english-trick"

Eine "Varanasi-trick"

Eine "Hair-trick"

Eine "Corruption-trick"

Eine "Balance-trick"

Eine "Tea-trick / Stomach-trick"

Eine "Head-trick"

Eine "Poo-trick"

Eine "Tv-trick"

Eine...

"DICK-TRICK"

Topsy fann sig i stundens hetta och fick igång videofilmningen...

Noch ein "Dick-trick"?!

LOVE / Topsy und Wolf