Kapitel 41. Vit häst & Fleece täcken

I tisdags gifte sig Rahul, (Rahul är den enda från kontoret som öppet, efter att varit i Sverige, vågat uttala att Sverige är bättre än India. Rahul ringde till mig när han landat i Sverige å skrek: Cissii HOW could you sign a contract in India for 2 year when you live in Sweden?!)

Självklart var vi inbjudna till bröllopet. Ja inte bara Niclas (som tyvärr var i Mumbai i Kamprads tjänst och missade hela tillställningen) och jag utan hela kontoret plus typ 500 pers till. En lagom stor tillställning.

Indiska bröllop är något i en klass för sig. De är STORA och sjuukt PÅKOSTADE å de varar i flera dagar… Vi medverkade på tillställningen innan själva vigseln. Vigseln äger ofta rum sent på natten å de har de flesta gäster redan lämnat mätta och belåtna.

Vad ja lärt mig är att ett bröllop har större chans att bli en ”hit” (like a Monsoon Wedding, för er som ej sett filmen se den så förstår ni va ja menar) om brudparet kommer från samma del av Indien. Då har de nämligen samma traditioner å sätt på hur de vill att det ska gå till. Ja menar en south India Groom vill rida på en Elefant medan en från trakten runt Delhi vill rida på en vit häst. Brudens familj ska alltid välkomna the grooms familj in i familjen. Men hur de gör det är olika varifrån de kommer. Vissa väljer tageteskransar, andra tänder ljus å vissa överlämnar fleece täcken. Både Rahul och hans fru Ponam är från Delhi trakten så inga diskutioner om häst eller inte och Rahuls familj var inte överraskade utan mkt taksamma när de mottog det ena fleece täcket efter det andra…

Rahul kommer ridande på sin vita häst med sin brors son (så är traditionen)

Groomens släkt dansar framför hästen och runt Rahul. Ljudet av trumpeter och trummor gör att det går knappt att prata med varandra.


Så kommer Cissi , en gora (viting) till brölloppet och blir plötsligt huvudattraktionen... alla vill att Cissi ska dansa framför kamerorna (?!)..


Framför entren till själva stället dår festen är. Stannar hela groomens familj och släkt för mer enmansshow dans. Rahuls brors fru dansar. Brudens familj står på andra sidan och tittar avundsjukt på. Sen är det dax för dem att välkomna brudgubbens familj in i familjen. Det görs såklart med tageteskransar och gåvor i form av fleecetäcken (vad annars?!)

Fleecetäckena tar aldrig slut och inte kramarna heller. Lycka råder!

Sen hoppar brudgubben av sin vita häst och går mot brudens systrar och kusiner (som han förövrigt redan köpt guldringar till, alla hela bunten = tradition). Nu är det tur för honom att med hjälp av pengar deala sig in i familjen (inte konstigt att Indien är ett korupt land).

Efter ca 15 minuters dealande och vilande fick Rahul äntligen ta steget förbi det röda bandet. Kände inte att det var läge att fråga honom vad det slutliga priset blev. Men då ja vet att Rahul medverkade på workshopen "How to reach the Best deal" för bara några veckor sedan, känner ja mig trygg i at han nått lägsta pris.

Mycket Cable guys på sådana här tillställningar. Alla lampor och videokameror ska hållas vid liv. Det är ett lät jobb att va Cable guy i India för här är det inga förbud om vart man får och inte får lägga en kabel. Ja har sett folk göra det på trottoaren.


Väl inne på festområdet.

H&M packet, så klart snyggast på festen å med pengar i fickan. Mode & Kvalite till Bästa pris...

Aditi å Sabah, vackrast på festen, Efter bruden


Här snackare vi inte den vanliga vita eller less is more... men vacker va hon.

Love.

De var lyckliga och det var kärlek i luften. Inte som på förra bröloppet vi va där bruden såg ut som hin sålt smöret och tappat pengarna.

Niclas var i Mumbai så ja fick posa själv. Du valde rätt fru Rahul.

Storbildskärmarna säger oxå endel om hur stor tillställning detta är. För att alla ska se vad som händer på scenen där Brudparet är krävs storbildsskärmar. Var har man mer storbildsskärmar? Ja just det i Globen, då fattar ni storleken.

Uppställning!!

Sen dans ala Punjabi style.

Å sen naan och rothi! Vet inte om 4 man som konstant bakar bröd, rothi säger mest om storleken på brölloppet eller North Indians kärlek till rothi...

Indierna kan INTE klä sig! En bild säger mer än tusen ord. Ja ni ser rätt han har bästa finkostymen och vita tubsockor och sandaler på sig!!!

Sjukt trevligt var det och ja fick nytta av va vi alla Älvsjöbor lärde oss i högstadiet ha Drag Utan Drog (Kyrkdiskona DUD). Det här var en helt alkoholfri tillställning (å bara vegetarisk mat) men kul hade vi!