Kapitel 27. I Dhaka ska du ej värdesaker i din väska packa..

20e Januari lämnade Cissi Delhi för outforskad mark - Bangladesh, Dhaka...

Började bra redan på flygplatsen då planet endast var 2 timmar försenat... anlände Dhaka och blev mycket positivt överaskad av flygplatsen. Grymt fin å organiserad i jmf med Delhis flygplats. Bör kanske tilläggas att i jmf med Delhi flygplats är barackerna på Skavsta rena lyxtillvaron.

Blev hämtad av bil från hotellet. Åkte raka vägen till hotellet och kastade in min resväska. Hade bestämt möte med Pierre (Produktions Controller Bangladesh) & Gabrielle för att med verka på ett Friskis och Svettis pass på Nordiska klubben. Så slängde ner lite träningskläder i handväskan och mötte Pierre i receptionen.

Körde 1timmes svettis pass. Mycket skoj! Var inte igår. Å jag insåg snabbt att min kordinationsförmåga var precis lika kass (obefintlig) som när ja senast körde Gymping pass...

Sen blev det Mexikansk dinner ala Dhaka. Mycket trevligt och gott. Summa sumaro so far - Dhaka är en mycket trevlig stad...

Restaurangen låg nära hotellet så vi hade släppt chauffören innan middagen och hoppade upp i en cycle richa för att åka till hotellet.

Min account of upplevelser i dhaka var helt klart på plus. Så ja säger till Pierre å Gabrielle - Dhaka e verkligen en trevlig stad (man får lite andra referenser efter att ha bott i Delhi ett tag :) ! I samma sekund som jag sagt detta glider en taxibil upp obehagligt nära oss. Innan jag har hunnit reagera kommer en hand ut ur fönstret grabbar tag i min väska som jag har i knät. Min första instinkt är så klart att försöka hålla i den men de här grabbarna kunde sin sak, de trampa på gaspedalen å Bye Bye där försvann Cissis väska i väg i en hastighet av ca 70km i timmen...

Ja skrek vaaaa i helvete å fattade nog faktiskt inte riktigt först vad som hänt... 3 sekunder senare förstod jag. Ja hade blivit av med min väska med ALLA "Extremt-bra-att-ha-grejer" :

• Pass med Visa för Indien
• Visa kort, svensk & indiskt (det indiska hade jag äntligen fått efter 6mån väntan)
• Svenskt körkort
• Mobil (1mån gamal)
• Ny super kamera (som niclas köpt nån månad tidigare)
• Blodsockermätare
• Insulin å spruta
• Necessär med smink
• Deo
• Hårspray (ja det e viktigt)
• Nyköpt parfym
• Springskor
• Svettiga träningskläder (ja hoppas det var det första de fick i ansiktet)
• Kalender med fina kort på nära å kära samt anteckningar å inbokademöten för nästkommande 3 månader...
• Å sen en enkel liten summa av kontanter på 3000USD, man får lite nya vanor när man är expat... nej skoja bara. De va inte mina pengar utan pengar ja fått av kontoret för att kunna betala hotell för min 1 vecka i Bangla å 1 vecka i Hongkong... Indien hade krux med bankkorten så ja kunde ej få något kort utan var tvungen att ta kontanter... perfect!

Ja ja va lite upprörd. Killarna som tagit väskan måste fira ännu. 3000USD är 3 årslöner för en kille här... "Plötsligt händer det" .... har fått en innebörd... både för mig å Banglakillen, va så säker ...

Jaha va gör man?!

Jo man gråter en skvätt å skriker en drös fula ord... Sen ser man till att spärra mobil å alla kort. Av nån anledning hade Cissi lagt ur en av sina sprutor på rummet (ja ja vet man kan ifråga varför ja inte passade på att lägga ur fler saker, men man får va glad för det lilla) men kände ändå att ja ville göra en check om det gick att få tag i blodsockermätare å engångssprutor. Så vi åkte till ett av de "fina" sjukhusen. Det var ju bara akutmotagningen som var öppen (klockan var ca 23.30) så vi knata in där. På receptionist disken fanns papper blandat med lite blod i glasrör - kändes mycket stabilt. Som tur var var det inte mkt folk. Ja berättade mitt dilemma och blev ombedd att vänta på doktorn. Väntade å väntade. Gabrielle gick bort å påminde om vår existens å då blev vi ombedda at gå in till doktorn å sitta ner. Det här med privacy är inget som existerar här. Doktorn hade inte avslutat mötet med sin tidigare patient utan hade nån form av utläggning för henne medan vi satt i rummet... När det var min tur så sa ja va ja behövde. Doktorn insisterande då att han måste ta blodsockret på mig. Ja fattade inte syftet med det. Han sa att han var tvungen att ta blodsockret på mig för att veta hur stor injection ja skulle få. Ja hade sagt att ja behövde sprutor, så ja hade viss förståelse för missförståndet. Gabrielle som e lugn å sansad förklarade igen på ett övertydligt sätt vad ja behövde.

Klarhet rådde. Blodsockermätare hade de ingen men engångssprutor kunde ja få köpa. Men innan ja kunde få göra det så måste jag skriva in mig i deras register. Fick ett formulär att fylla i å då ja va lite tröt förväxlade jag raden där jag skulle skriva yrke (ja de är heta på titlar här) med raden för var jag bodde. Så på yrke hade jag redan skrivit Westin (namnet på mitt hotell) när Pierre sa att ja skulle skriva yrke. Quick fix tänkte jag å la bara till manager efter Westin.

Lämnade in formatet å två killar började registrera mig i en dator. Plötsligt säger den ena något till den andra å tittar storögt på mig "Are you the manager for Westin???"

Ja tänkte att nu e det lika bra att ja håller mig till vad ja skrivit så ja sa JA. Hans ögon blev ännu större å han höjer ,rösten så det hörs till övriga i rummet,å säger något på Bengal (heter språket så?!) å Westin manager å pekar på mig. Alla tittar storögt. Sen lägger han till att doktorns kusin (eller liknande) jobbar Westin...

Cissi känner att det är läge för ännu ett väsentligt å betydligt tillägg å säger snabbt I am the manager for Westin in Sweden... å ler. De ser mycket imponerande ut. Å faktum är att efter detta uttalande å deras vetande om att jag är Manager för Westin Hotell Sweden så går resterande process mycket fort. Det lönar sig att va Manager för stort hotell... De blir så till sig att det slutar med at ja får TVÅ patientkort (i namnet: Cissi Blomqusst)

Summa sumaro so far: Cissi har varit i Dhaka i ca 5 timmar, hunnit med ett Friskis å Svettis pass, äta mexikanskt, åka cycle richa, bli av med ALLA sina "Extremt-bra-att-ha-grejer", samt varit på akuten och har numera 2 patientkort på United Hospital LTD i Dhaka - Pritty good...

Dagen efter skulle Cissi ha jobbat men hon var tvungen att åka till Polisstationen. Söta Gabrielle följde som tur va med. På polisstationen i Dhaka får man skriva sina egna polisrapporter. Problemet är att där finns bara ETT carbonpapper så man måste vänta till den före än är fardig inan man kan börja. Har man tur skriver man så som de övriga poliserna "tror" att det ska vara från början. Har man otur får man skriva om 3 gånger. I det här fallet hade Cissi såklart Otur. Tillslut sa ja åt en av Poliserna att nu får du diktera hur du vill att ja ska skriva i början för det var inledningen av rapporten som hela tiden blev "fel"...

När de var nöjda stod det som följer:

To the officer in charge Gulshan Police station. Subject: PRAYER for file a case...

Stabilt?! Eller Inte?!

Sen redogjorde jag för vad som hänt å vad ja blivit av med. Sen ville de att ja skulle avsluta med den sköna meningen: I SUGGEST you to take the necessary action..

Sen blev det besök på Svenskaambassaden för att göra tillfälligt pass. Gick smidigt. Det gjorde det dock inte på indiska ambassaden där ja skulle ansöka om visum. Först när ja kom så sa de att ja måste ha med polisrapporten. Ja sa ok är det det enda ja behöver visa? Ja sa de så ja åkte å hämta polisrapporten kom tillbaka å fick sätta mig att vänta på nån kille som skulle komma. När ja satt där i väntrummet började en av männen i receptionen berätta att han visste massor av svenskar. Jaha va kul sa ja lite förvånat.

Ja ja vet att ni har en bra kille som spelar fotboll å som eja har något hår. Å så har ni många tennisstjärnor. Ja vet mycket om Björn Borg och Mats Velander fortsatte han.

Där ser man sa ja.

Mats Velander var mycket duktig han tycker ja verkligen om, men han har slutat med tennis å blivit artist å börjat sjunga nu, fortsatte den lilla indiern bakom disken.

Artist?! sa ja.

Ja han har blivit artist å börjat sjunga.

Nja den e ja inte helt övertygad om, fortsatte ja.

Jo, sa mannen nästan lite irriterat. Ja VET att det är så.

Okey sa ja å lämnade diskussionen..

Sen kom den nya killen som skulle hjälpa mig å han sa direkt att ja måste ha kopia på mitt indiskakontrakt. Du kan be din chef faxa det hit sa han. Kanon sa ja kan ja låna din telefon så kan ja ringa så faxar han direkt. NEJ det går inte. Varför inte, det står ju en telefon där sa ja. Nej du kan ej ringa från vår telefon. Men ja har ju ingen telefon ja har ju blivit av med den. Du får åka till svenskaambassaden å ringa sa han då. Då va cissi nära på att säga va hon tänkte " du e dum i huvudet" men hon bet sig i läppen... Istället sa hon ok forget about it I will do my visa at the ambassy in Hongkong instead there you are allowed to borrow the phone, å så gick ja. Möjligt att det kom ett IDIOT ur munnen när ja gick ut genom dörren...

Summa Sumaro: Om du vill ringa ett samtal till indien är INTE indiska ambassaden den ambassad du ska anlita...

Ja har med hjälp av mina söta nära å kära å kollegor lyckats fixa det mesta... (Tack för blodsockermätare mamma, tack för deon Kickan, tack för allt fixande å fejande Tej, tack tack tack)

Har nu haft 3 dagars ledarskapskurs å br amöten på kontoret. Imorgon drar ja vidare till Hongkong. Ska bli underbart! Jobb i veckan å sen på torsdag kommer Niclas! Lovely! Shopping! Niclas bad mig att försöka "shoppa av mig" lite på kvällarna under veckan så att ja inte får mitt hysteriska shoppingmode när han kommer...

Ja säger som de säger i Indien: I will try my level Best... :)

Några andra oklarheter: Kommer Cissi få komma ut ur Bangla? Lyckas dämpa sin värsta shopping hysteri? Få behålla sina grejer i Hong kong? Kommer Cissi få låna telefonen på den indiska ambassaden i Honkong? Om inte kommer de låta Cissi komma in i Indien igen?

Over and Out / Cissi Blomqusst Westin Manager

PS. lovar att lägga upp bilder från Bangla när ja köpt ny kamera å e här nästa gång... DS.