Kapitel 2. Summering av Cissis 6 första dagar som Indier...

Måndag 30 juli 10.30 bar det av. För att aklimatisera mig i lagom takt började jag med en mellanlandning i Helsingfors... köpte på mig lite finskt surdegsbröd å gick mot gate ”Go to India - Delhi”. En stund senare skulle jag få mitt första ”holy sign” – klev på planet visade lydigt upp mitt boarding pass, var på den finska lilla kvinnan visar in mig i Buissness class. Chockad! Buissness class!? Blir tvungen att kolla min biljett igen och jmf med nummret på sätet... åh ja det stämde! Cissi Blomqvist hade för första gången i sitt liv blivit uppgraderad till Buisness Clas! (Kära H&M kollegor, nej jag var ej bokad på Buissness utan bara lyckligt lottad...:)

Försöker spela världsvan för att inte utmärka mig som värsta rockien i sällskapet där jag är den enda under 45 år och utan buissness suiten på... Tycker jag klarar mig ganska bra ända fram tills dess att vi alla blir tilldelade varsin blå necessär. Varpå jag sliter upp den som ett barn på julafton (Lycka!) och hinner testa allt från tofflor till lingon (antar att det skulle spela på Finland) lip balm innan sista man ens hunnit få sin nessesär...

Resan var grym! Flyg i världsklass. 3 rätters middag. Godis och frukt efter maten. Fällbara säten som gör att du kan ligga precis som i en säng. Nattmackor serverade av en poppig liten avdankad finsk flygvärdinna (som hade haft sina bästa år) i blå på tok för liten kavaj. Var varje gång hon kom förbi rädd att knapparna skulle flyga ur och träffa mig i huvudet... Nästan synd att det bara tar 6,5 timme från Helsingfors till Delhi...
23.35 måndag den 30juli tog jag mina första stapplande steg som tänkt Indierbo i Indien. ”Ett litet steg för Indierna men ett stort steg för Cissi”

Fick bagaget och gick mot utgången för att möta Manoj (min driver). Ingen Manoj där... Istället kommer en annan liten Indier fram till mig, känner igen honom men ingen aning om hans namn. Han tar min väska och vi går mot bilen. Jag frågar hur han mår och han svarar att han mår bra. Jag förbereder mig på att svara: I am fine thanks på hans motfråga om hur jag mår. Men istället öppnar han munnen och frågar: How are your boyfriend and when will he come? FETDISS!

Vi åker till Hyatt, där ja ska bo 2 nätter tills ja får min lägenhet. När ja ska checka in säger tjejen: Welcome back, did you manage to get your flight last time? Sen tittar hon på sin kollega å säger något på Hindi å skrattar... Skönt man är redan känd på Hyatt... (För er som missat så försov jag mig något (vaknade 1 å 15 minuter innan mitt flyg skulle gå, det tar ca 45 minuter att ta sig till flygplatsen under rusningstid å du behöver vara på flygplatsen helst 2-3 timmar innan) när ja skulle checka ut från Hyatt och flyga hem förra gången ja var här. Dvs jag hade minst sagt bråttom. Hoppade i mina kläder hann typ inte knäppa gylfen och håret stod åt alla håll (hon som checka ut mig fråga mig: Madam is your hair like that or have you fixed it?). Sedan slog Manoj och jag rekord i att åka till flygplatsen. Manoj stod på gasen och låg på tutan. Efter att ha gråtit (Cissi har som ni vet väldigt ytliga tårkanaler) en skvätt för människorna bakom incheckningsdisken å fått dem att kasta av en av stand bye passagerarna samt sprungit som en tok lyckades jag komma med planet... och skriva historia...) Slut på parantes...

Nästa morgon var det uppställning och avfärd mot kontoret och min första ”Riktiga” arbetsdag som Production Office Controller (POC ). Må ha varit en vanlig dag för ca 1,1 miljarder indier men inte för Cissi. Var sjuuukt nervös av nån anledning. Men det släppte så fort jag klivit in genom dörrarna...

Första veckan var mycket praktiskt fix å trix på kontoret. Sov inte särsilt bra på nätterna. Speciellt inte när ja väl flyttat in i vår nya indiska ”våning” (Ja, ja tycker mig faktisk kunna kalla den våning med tanke på att vardagsrummet är större än vår befintliga lägenhet i Sverige, terrasen är typ 3ggr så stor som vårt kök i Sverige, den har 3 sovrum och 3 badrum... say no more ni får komma och bo i den istället) . Med tanke på dess storlek känner jag mig minst sagt liten när jag ligger där i den stora stora sängen som är större än vårt badrum i Sverige (ja ja må hända att vi har ett väldigt litet badrum i Sverige...) , å då jag är lite mörkrädd när ja är själv har jag varit tvungen att sova med lampan tänd hittills.

Jag hade blivit tipsad av Matilda (H&M-tjejen som ska flytta från Indien till Shanghai) att en skön svensk namn vid namn Mina befann sig på samma indiska mark som mig. Ja mailade Mina och vi bokade upp en middag på torsdagen. Träffades käkade å snackade en massa skit. Skit skön tjej! Å nu skriver jag som Mina skrivit om Cissi på sin blogg... ”skön tjej å som tur är e hon inget pucko”. Mina: Ja vet inte riktigt hur ja ska ta det J , men ja säger tack detsamma!

Första gången på träning på Hyatt blev jag ”uppraggad” av den välkände Party makern Mr Shaleen. Han är typ 40 år och gift men ni vet Indien style... Shaleen bjöd in till födelsedagskalas som en Brasiliansk expat skulle ha på Aqua, ett coolt ställe vid Park Hotells pool. Alla skulle få 15% rabatt på notan det hade Shaleen sett till... Så första fredagen blev det utgång på Aqua. Mina skulle egentligen ha hakat. Men hennes hotell brann på natten till fredagen. Hon vaknade i ett rökfyllt rum och lyckades med nöd och näppe ta sig ut. Helt galet. Så hon mådde förståss inte någe vidare på fredagen utan skippade utgången.

Så jag fick hålla den svenska fanan högt själv. Tycker jag gjorde det bra. Snackade med alla Brasilianare, överaskade med lite pourtugisiska emellan åt (ytterst sällan). Dansade, drack, snackade massor, dvs byggde broar som aldrig förr! När Aqua stängde gick vi vidare in på Agni och dansade gärnet. Jag fick DJn att spela ABBA – oj vilket tryck det blev på dansgolvet, oj oj oj. Sen lärde jag mig dansa lite indisk dans. Skippa höfterna å lägg krutet på axlaran! Shakira du skulle inte ha en chans i Indien... Dessvärre hade jag valt HELT fel skor, oruttat, ja vet... så strax efter 04.00 fick ja stå mitt kast. Fötterna sa ifrån... Två svullna, bultande, röda ”fötter” talade sitt tydliga språk = de va dax att kasta in svetthanduken och parvla sig hem. Åkte med Barbra (inte helt varm i kläderna vad gäller bossandet över Manoj ännu...) , en galen kvinna i sina bästa år som bott här i 13 år och kontrollerar produktionen av skinnkläder för nått italienskt märke, ett riktigt poppsnöre som drar upp medelåldern något bland expats packet...

Cissi, Shaleen, å det brasilianska födelsedagsbarnet Rachel på Aqua

Poppsnöret Barbra

Philip, Anit och Cissi

På lördag blev det shopping med Mina på diverse marknader:

Khan Market: Diverse olika butiker. Blandannat en som blivit Minas second home, Good earth...
Utdelning: Shoppingoskulden rök genom köp av tre tvålar (som förövrigt luktade skit) på Fabindia. Sen bröt hysterin ut på Good earth. Mina shoppade en hel servis med palmbland. Å jag gick ut med 8 mycket fina assietter... (som ja egentligen inte alls behövde men de hoppade på mig)

Santushti: Typ som Sturegallerian fast utomhus... och i Indien...
Utdelning: Här blev jag kär i en kudde med jätte fint kuddfodral. Den kostade 450 svenska kronor... Åh ja köpte den. Galet, fattar inte vad som hände?! Måste varit värmen... Vi käka god lunch å kylde ner oss på Bazil and Olive...inga mer kuddar efter det.

Lajpat Nagar: En riktig marknad, marknad. Cissis second home... Är efter två veckor i Indien och ca 7 besök bland Lajpat Nagars kuddstånd, och 24 kuddar senare, känd som the ”pillow girl”...
Utdelning: Kuddar, kuddar, kuddar, kuddar, kuddfodral, kuddfodral, tyg till kuddfodral, kuddar... Efter att ha letat efter ”Butiken” Bombay Dyeing i typ 1 timme insåg Mina & Cissi att Bombay Dyeing ej är en affär utan ett märke samt att man inte ska lita på Indier som tror sig veta var en butik ligger...

Mina provligger hennes snyggt designade madrass

På lördag kvällen hade jag blivit inbjuden på ytterligare ett födelsedagskalas för Gunchan på Urban. Ett av de goda resultaten från gårdagskvällens brobyggen. Ett brobygge som skulle visa sig mycket välinvesterat (Lasse om du läser detta måste jag meddela att det var betydligt mer välinvesterat än de kinesiska broarna vi byggde i Lissabon :) då det bara var att beställa in vad man ville, mat & dryck, hela kvällen. Notan stod sedan födelsedagsbarnet för (tur att jag är i Shanghai på min födelsedag...). Det var sjuukt trevligt. Sen drog vi alla vidare till en stor natklubb vid namn Capitol. Dansade gärnet. Vid 03.30 tiden var ja tvungen att kasta in svetthanduken trots fotriktiga skor... höll på att somna stående.

På söndag blev det ytterligare lite mer kuddar på Lajpat Nagar med Mina... Träning på Hyatt, innan det bar av mot 1års kalas i real India anda. Oh my god what a party!

Hade blivit inbjuden av Ina på jobbet att medverka på på hennes dotter Tarinis 1års kalas. Kalaset började 20.00. Åh jag kände mig sjukt ouppfostrad nar jag tågade in kl 20.20... Men jag ansågs snarare som onormal för att jag var så tidig... svenska pucko! Kl 21.30 hade de flesta kommit... och med de flesta menar jag dryga 120 personer... ja herregud det var ju bara ett 1års kalas, inget stort... Därför hade de ”bara” hyrt ett stor balroom på ett hotell. Och fyllt med över 200 rosa ballonger, hoppborg och två personer som satt och målade tatueringar på alla barn. 5 indier gick runt och serverade indiskt tilltugg, fribar och rätt som det var small det till och alla barn började skrika. GODISREGN såklart, what was I thinking of... Sen kom tårtan.

Största och snyggaste 1års kalas tartan jag skådat. Typ större än en svensk bröloppstårta så jag vågar inte ens tänka hur stor en indisk bröllopstårta är... Hur stor som helst...

Efter någon form av tårtcermoni där hela Inas familj matat varndra med tårta och alla fått smaka var det äntligen dax för mat. Vid det här laget var kl närmare 22.30... En galet stor indisk buffé dukades upp. Cissi goffade gärnet!

Runt 00.30 lämnade jag kalaset... innan dess hade det hunnits delats ut paket till ALLA barn som var på kalaset. Indisk tradition som är ett måste. Dvs att fixa indiskt barnkalas = minus i kassan så det skriker om det... Ja måste ju säga att de har lagt ribban rätt högt för Tarinis 25års fest... Åh ungen kommer ju inte ens minnas detta enorma party... Jag däremot kommer minnas det för alltid!

Första helgen slut... åh det var precis vad Cissi var efter den oxå – helt slut!